På gång

Vi går snart in i adventstider och närmar oss en av kyrkans största högtider, julen. För min del innebär det att jag går mot en tid av lite extra predikoförberedelser och jag funderar en del på hur jag kan hjälpa församlingens medlemmar att mitt i allt det andra som hör julen till, julklappar, tid med familjen, barn och barnbarn och olika jultraditioner, att stanna upp inför julens glädjebud om att Gud kommer till oss som en människa. Den kommande veckan väntar dock också en del saker utan någon direkt julanknytning. På torsdag leder jag en andakt på Nya Lundbygården, på onsdag träffas rekryteringsgruppen för att arbeta vidare med att hitta en person som kan stötta upp i arbetet med församlingens många barn och på fredag får vi besök från Lekstorpsskolan för en traditionsenlig adventssamling. Idag har vi haft samling alla gråboförsamlingarnas anställda. Vi fick tillfälle att be för varandra och vårt Gråbo. I eftermiddag välkomnar vi än en gång konfirmanderna till oss.

Bilda

Vår församling samarbetar med studieförbundet Bilda och rapporterar olika arrangemang och studiecirklar till dem och i gengäld får vi viss ekonomisk stöttning och de erbjuder dessutom föreläsningar, erbjudande på litteratur etc. Nu börjar det dra ihop sig för oss att skicka in årets rapporter till dem. Så om du leder en 10 och 1 Bibel-grupp, syförening, eller någon annan grupp där ni fyllt i en Bilda-lista, se till att göra klart listan och lämna den till Solveig Sävinger så snart som möjligt. Ni som skickar er lista direkt till Bilda kan göra det, men se då till att låta Solveig veta att du skickat in er lista. Gör det så snart som möjligt, gärna redan under veckan som kommer!

Tänk och tro

Några gånger i månaden samlas en lite mindre grupp och brottas med Bibeln och den kristna tron. Under den gångna hösten har vi talat mycket om Bibeln och reflekterat över vad det är för en slags bok, vad det innebär att tro på Bibeln som uppenbarelse från Gud mm? De sista gångerna har vi funderat lite särskilt kring krigen i Gamla testamentet gudsbilden där. Nästa vi träffar kommer det att handla om invasionen av Kanaans land och de frågor som dessa berättelser kan väcka. Alla som vill vara med är välkomna den 2:a december och den 16:e december kl 18:00-18:45.

Till uppbyggelse

Tvärt emot vad många moderna svenskar skulle hävda, så är det faktiskt inte närheten till nära och kära som är centrum att fira jul. Julen handlar i grunden och botten om det stora att världens skapare kliver in i den värld som han skapat och antar mänsklig gestalt. I den nyfödde Jesus ögon möter vi skaparens blick på ett sätt vi som vi aldrig tidigare gjort. När den kristna kyrkan under århundradena firat jul så har den gjort det för att uppmärksamma denna unika händelse i Guds frälsningshandlande. Adventstiden har fått funktionen av att förbereda kyrkan och världen på att än en gång välkomna och ta emot världens frälsare.

Samtidigt som det är sant så är det också sant att sättet som vi firar jul på i Sverige inte med säkerhet inkluderar församlingsgemenskapen. Det är just faktiskt långt ifrån någon självklarhet att ett julfirande skall inkludera människor utanför de närmaste anhöriga över huvud taget (vilket för övrigt kan vara väldigt smärtsamt för de personer som av olika anledningar inte har några nära anhöriga att fira jul med). För många kristna som vill ”behålla något kristet” i sitt julfirande, så att den handlar om mer än gemenskapen med de närmaste,  nöjer sig inte sällan med att i hemmets vrå be en bön och läsa julevangeliet.

Peter Halldorf skriver i sin bok 21 kyrkofäder om kyrkofadern Ignatios . Han tillhörde den första generationen kristna som levde efter apostlarna och det är slående hur högt Ignatios och de tidiga kristna värderande den kristna gemenskapen. Halldorf skriver:

 ”Tron var i urkyrkan oskiljaktig från den kristna gemenskapen och denna var starkt förpliktigande. ”Kristendom” som en fritt svävande storhet för den enskilda att gripa om och ge en tolkning efter eget sinne var ännu inte påtänkt. Överfört till vår tid predikar Ignatios otidsenligaste tänkbara budskap: om någon älskar Gud, älskar han också biskopen!  – 21 kyrkofäder s 21

Så viktig var kyrkan och den kristna gemenskapen för Ignatios att han hävdar att den som älskar Gud också älskar dess företrädare (sic!). Bakgrunden till denna starka betoning på att kristna tror på Gud tillsammans, snarare än enskilt, står att finna i Nya testamentet. Aposteln Petrus skriver till hednakristna: ”Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. (1 Pet 2:10)” och Johannesbrevens författare säger att: ”Vi vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna. Den som inte älskar är kvar i döden.” (1 Joh 1:14). Att den kristne älskar sina trossyskon är med andra ord ett tecken på andligt liv och detta livet levs ut i en trosgemenskap eftersom vi tillhör ett och samma gudsfolk och en och samma gudsfamilj.

Missförstå mig inte nu. Jag unnar er alla en härlig jul med nära och kära. Men låt oss också som församling vinnlägga oss om vi firar jul med varandra! Nu närmast väntar adventstiden och ett antal gudstjänster och samlingar. Ta chansen och att då tillsammans med guds folk och dina syskon i tron förbereda dig på att än en gång välkomna och ta emot frälsaren.

Förbön och tacksägelse

Den här veckan får du som ber gärna be för:

  • Adventssamlingarna. Kyrkorna i Gråbo får besök av samtliga Gråbos skolor på fredag. Be att det får bli stunder som berör både stora och små.
  • Valberedningens arbete. Valberedningen är arbete är i full gång. Be att Gud lägger alla pusselbitar på plats.
  • Tacka. Varje ny dag du får är en gåva från Gud och varje dag vi som församling får fortsätta träffas och växa som kristna är nåd från Gud. Tacka Gud för din församling.

/Andreas Engström
Pastor och föreståndare
Equmeniakyrkan Gråbo