På gång
Den här veckan trodde jag att jag skulle varit i Örebro. Men det visade sig att min handledare som jag träffar i Örebro hade dubbelbokat sig. Så jag blir kvar i Gråbo hela veckan. Idag har jag varit med mina kollegor på en medarbetarträff för pastorer och anställda i Equmeniakyrkan i Göteborgsregionen och på torsdag hälsar jag på hos Ria i Lerum. Igår fick jag och mina kollegor ännu en gång träffa våra konfirmander och denna vecka kommer vi faktiskt få träffa dem ännu en gång, vi har nämligen en heldag med våra konfirmander på lördag. Vi åker till Skallsjö skogar för en dag av gemenskap, undervisning, lekar och hamburgare och korv. Jag tror det blir grymt!
Efter en sådan vecka är det gött med semester. Just precis det kommer jag att ha nästa vecka (v 44) men är tillbaka påföljande vecka. Då kommer jag bland annat att predika vid söndagens omsorgs och cafégudstjänsten. I programbladet står det att det är Carina som predikar då, men det är alltså mig ni får lyssna till. Carina har dock förberett lite andra godbitar till den gudstjänsten.
Söndag igen!
Men redan nu på söndag händer flera spännande saker.
Först av allt vill påminna om att vi för snart två veckor sedan i samband med gudstjänsten pålyste att styrelsen kallar till församlingsmöte för att vi där bland annat ska få ta ställning till anställning av en ungdomspastor på 75% efter att Cecilia fortsatt vidare. Det känns konstigt att skriva om det redan nu då Cecilia ju just börjat! Men tanken är att landa i en efterträdare till Cecilia redan nu så att vi kan jobba vidare med att hitta ett bra sätt att också möta de behov som finns bland församlingens många och härliga barn. Så kom på församlingsmöte på söndag och lyssna till hur rekryteringsgruppen resonerat och säg vad du tänker om det!
På kvällen har du dessutom chansen att vara med på Tänk & tro kl 18.00, som denna gång kommer att handla om lite mer svårsmälta delar av Bibeln, krigen i GT och om vi hinner med kanske något om Israels lagar, som i våra ögon kan tyckas märkliga och till och med förkastliga i vissa fall. Efter det följer en ekumenisk bön och lovsångssamling då vi får be och sjunga tillsammans med syskon från Centrumkyrkan och Svenska kyrkan.
Ekumenisk bönehelg
Vi närmar oss den tiden på året då vi tillsammans med de andra församlingarna i Gråbo arrangerar ekumenisk bönehelg. Den håller på mellan den 9:e november och den 11:e november. Den här hösten har vi valt att satsa på lite färre gemensamma bönesamlingar och istället bjuda in till ett bönedygn. Om vi hjälps åt kan vi tillsammans söka Gud i bön under ett helt dygn. Vi kommer att förvandla sidosalen i vår kyrkbyggnad till en särskild böneplats med bönestationer. Du bokar ett bönepass genom att skriva upp ditt namn på en lista på kyrktorget eller genom att surfa in på https://www.equmeniakyrkangrabo.se/bonehelg/. Där finns också hela bönehelgens program upplagt. Bland annat håller vi vid ett tillfälle bönestationerna öppna särskilt för barn och barnfamiljer eller far och morföräldrar med barnbarn. Vid samma tidpunkt ges möjlighet att delta i ett seminarium om ”Att be med sina barn”. En förälder, där man är två föräldrar, kan alltså vara med sina barn och be och den andre kan delta i seminariet. Ett seminarium skiljer sig från en föreläsning genom att man själv också bidrar och det hoppas jag ge möjlighet till de av er som kommer med då, att själva bidra och göra lite övningar. Det kommer vara öppet att droppa in och be även utan att man bokat ett bönepass men vi vill försöka täcka in ett helt dygn, så boka gärna ett pass. Hoppas vi ses där.
Till uppbyggelse
Denna vecka vill jag dela ett vittnesbörd från den medarbetarsamling som jag nämnde ovan. Jag och mina kollegor fick lyssna till Marcus Olsson som är anställd inom Equmeniakyrkan för att bland annat arbeta bland prostituerade i Göteborg, resa runt som evangelist och möta människor på Göteborgs krogar som krogpastor. Hur han hinner med har jag ingen aning om. Han delade flera berättelser från sitt liv om hur han mött mycket mörker och elände, kvinnor som utnyttjas och unga killar som hamnat på anstalt därför att de redan i unga år begått grova brott. Vid ett tillfälle hade Marcus fått frågan om hur han orkade arbeta vidare med att besöka vanliga församlingar, med fina och välkammade ungdomar där deras största problem handlade om att de inte ”fått sjunga solo i gospelkören”. När man möter så mycket mörker och kan få betyda så mycket för människor som lever i det mörkret, varför fortsätter man då att engagera sig människor som i jämförelse inte tycks ha några problem alls?
Jag tyckte mycket om Marcus svar. Han hänvisade till liknelsen om ”Den förlorade sonen” i Lukasevangeliet, som ju inte alls är en berättelse om en förlorad son. Det är en liknelse om en man som hade två söner. En son som begär ut sitt arv i förtid för att resa i väg till ett land långt borta och där för ett liv i utsvävningar och en son som troget tjänar sin far i hemmet. Sonen som festar upp hela sin del av sin fars arv återvänder hem i hopp om att i alla fall få arbeta som en tjänare på gården men tas emot med öppna armar av sin fader som älskar honom och som ser det som att han fått tillbaka sin son som var död. Den andre sonen blir bitter och missnöjd. Hur kan hans pappa göra på detta vis? Hur kan han belöna en sådan odåga till son som vanärat hela familjens namn?
Marcus poäng med att hänvisa till den liknelsen var egentligen att alla behöver Jesus. Alla behöver förstå att det finns en himmelsk fader som älskar dem. Den hemmavarande sonen, som inte festat bort sin fars pengar, är i någon mening lika förlorad som sin bror. Han har inte förstått att hans fader älskar honom och därför fortsätter vi också att arbeta för att nå, inte bara de uppenbart trasiga människorna med budskapet om Jesus, utan också alla andra människor.
Mycket av det vi gör i vår församling kan nog sägas handla om att nå de ”hemmavarande”. Givetvis finns det människor i vår omgivning som har det svårt och som möter olika utmaningar. Men på det stora hela möter vi inte främst kriminella, missbrukare, prostituerade eller andra personer som ”hamnat snett” (även om så också sker, inte minst genom RIA:s arbete i Lerum). Men det betyder inte att allt annat församlingen gör därmed är missriktat eller oviktigt. Det finns massor av ”vanliga” människor som både i och utanför vår församling som behöver Jesus. Där får vi fortsätta arbeta och jobba, samtidigt som vi ber att Gud leder oss och visar hur vi också kan nå de människor som också mer tydligt kämpar med livet.
Förbön och tacksägelse
Den här veckan får du som ber gärna be för:
- Konfadag. Be för vår dag med konfirmanderna på lördag.
- Israelresenärerna. En ganska stor grupp av församlingens medlemmar reser i dagarna till Israel. Be att de får en härlig och uppbygglig resa.
- Tacka: Tacka Gud för
/Andreas Engström
Pastor och föreståndare
Equmeniakyrkan Gråbo