På gång

Efter ett par veckor som varit intensiva, med allt från bönehelg och själavårdskurs väntar nu för min del en ”vanlig” vecka. I eftermiddag träffar jag konfirmanderna igen och på söndag predikar jag vilket också det kräver sina förberedelser, inte minst när temat för söndagen är Jesus återkomst och Guds dom! Vid sidan av dessa förberedelser har jag börjat förbereda för en träff med verksamhetsrådet i början av december, då vi skissar upp innehållet för kommande verksamhetsperiod, och två för den här terminen två avslutande Tänk & tro-samlingar. Exakta datum för dessa kommer det info om. Jag hoppas också kunna få tillfälle att göra ett eller två hembesök under veckan.

Till uppbyggelse

På söndag är vi framme vid domsöndagen, då temat är Jesus återkomst och Guds dom över världen. Jag blev kristen för 13 år sedan, men har väldigt sällan hört någon predika över detta ämne. Kanske beroende på att jag ofta tillhört församlingar som inte följt kyrkoårets rytm i sina gudstjänster. Men jag minns ett tillfälle då jag en domsöndag hörde en predikan över Matt 25. Förkunnaren brottades med frågan om Gud verkligen skiljde människor åt på det viset, som får skiljs från getter. Predikantens tankar fördes till den obehagliga känsla han upplevt på idrottsundervisningen i barndomen då han inte blivit vald när lagen skulle delas upp i någon lagidrott.

Jag vet inte vilka tankar som väcks hos dig, men hos många är tanken på en dömande Gud främmande, till och med direkt stötande. Man framhåller gärna att Jesu ju själv sa: ”Döm inte, så blir ni inte dömda. Fördöm inte, så blir ni inte fördömda. Förlåt, så blir ni förlåtna.” (Matt 6:37). Och om Gud nu är kärlek, som kristna hävdar, så dömer han väl ingen? För kärleken dömer väl inte? Det är viktiga frågor och hur vi svarar på dem påverkar hur vi uppfattar Gud och vår relation med honom.

En teolog som reflekterat över Gud som domare är en teolog vid namn Miroslav Volf, idag verksam vid Yale University men ursprungligen från Kroatien. Volf har inte minst reflekterat över teman som förlåtelse och försoning i ljuset av det krig som rasade på Balkan under 90-talet. Men han har också, med samma krig som bakgrund, reflekterat över innebörden av Guds dom över världen. I en av sina böcker skriver Volf så här:

”Gud dömer, inte därför att han ger människor vad de förtjänar, men därför att en del människor vägrar att ta emot det som ingen gjort sig förtjänt av; om ogärningsmän drabbas av ett skrämmande öde i mötet med Gud så beror det inte på att de har begått ondskefulla handlingar utan på att de ända till det yttersta har stått emot den kraftfulla dragningen och lockelsen som finns i den korsfäste Messias öppna famn. Men om vi accepterar att det finns somliga människor som är oförbätterliga och bortom räddning, hamnar vi inte då i ett läge där vi introducerat en oupplöslig motsägelse i hjärtat på den kristna tron? Å ena sidan ”den korsfäste Messias” som med en öppen famn välkomnar den ”värsta syndaren”, å andra sidan ryttaren på den vita hästen som kommer med ett skarpt svärd utskjutande ur sin mun för att slå de hopplöst ogudaktiga? Guds tålmodiga kärlek mot Guds vredes raseri? Varför finns dessa motpoler? Det beror inte på att korsets Gud är annorlunda än Jesus återkomsts Gud. Trots allt handlar inte korset bara rakt upp och ned om förlåtelse, utan om hur Gud ställer till rätta en värld av orättvisor och lögner. Polerna finns där för att vissa människor vägrar låta sig bli ”ställda till rätta”. […] Våldet som ryttaren på den vita hästen utövar, vill jag föreslå, är den symboliska gestaltningen av den slutliga uteslutningen av allt som vägrar låta sig upprättas av Guds lidande kärlek.” – Exclusion & Embrace: A Theological Exploration of Identity, Otherness, and Reconciliation sid 298 egen översättning

Det är ett tänkvärt perspektiv på en svår men viktigt teologiskt viktig fråga. På söndag får vi chansen att reflektera vidare över innebörden av att Gud dömer världen. Den gången med utgångspunkt i en av söndagens bibeltexter som du finner i Jes 65:17−19; 2 Pet 3:8−13; Matt 25:31−46 och Ps 102:26−29.

Förbön och tacksägelse

Den här veckan får du som ber gärna be för:

  • Julkonsertförberedelser. Det står inte på fören julen står för dörren! Och några i församlingen är i full fart med att förbereda en julkonsert. Be att Gud leder dem och  att julkonserten får beröra människor i hela Gråbo.
  • Valberedningens arbete. Valberedningen är arbete är i full gång. Be att Gud lägger alla pusselbitar på plats.
  • Tacka. Varje ny dag du får är en gåva från Gud och varje dag vi som församling får fortsätta träffas och växa som kristna är nåd från Gud. Tacka Gud för din församling.

/Andreas Engström
Pastor och föreståndare
Equmeniakyrkan Gråbo