På gång

I tisdags hade vi den sista konfaträffen för terminen och på söndag är det avslutning för konfirmanderna som läst 18/19. Under två terminer har 21 stycken ungdomar fått undersöka den kristna tron och fundera över vad de själva tror på och varför de tror som de gör. Ibland har vi ledare varit trötta på konfirmanderna, ibland har vi tyckt att de är fantastiska, ibland har vi skrattat med dem, andra gånger har vi förundrats över hur Gud varit verksam mitt bland dessa ungdomar och åter andra gånger så har vi glatt oss över trofastheten som de visat genom att troget komma varje tisdag. I slutänden är det ändå en stor förmån att få bygga relationer med unga människor och förhoppningsvis vara till välsignelse för dem. Nu får vi avsluta konfaåret med att som församling be för och välsigna dessa ungdomar på ett särskilt sätt. Jag själv kommer som jag skrev tidigare tyvärr inte medverka vid konfahögtiden, jag får istället vara med och se min bror gifta sig.

Veckan som gått har förutom sista konfaträffen inneburit ganska mycket tid på pastorsexpeditionen. Jag har arbetat med förberedelser av olika slag inför hösten och färdigställandet av kommande planeringen för kommande månader. Jag har också hunnit med en träff med församlingsbyggarrådet där vi bland annat samtalade om hur vi kan utveckla församlingens smågrupper, träffat de anställda i Svenska kyrkan och Centrumkyrkan för att be tillsammans för varandra, för Gråbo och för våra församlingar.

Nu är vi nästan inne i juni månad och det betyder att jag har lite mer luft i mitt schema. Det utrymmet hoppas jag kunna använda till att plocka upp tråden med hembesök hos församlingens medlemmar. Det är väldigt värdefullt att få komma hem och möta människor i deras hemmiljön och ibland få ha viktiga samtal om livet och tron. Om du inte fått något besök av mig tidigare och gärna välkomnar mig hem till dig, tveka inte att höra av dig så ser vi om vi kan boka in ett tillfälle!

Ny konfatermin

På söndag är det alltså konfahögtid och avslutning för årets konfirmander. Men det dröjer inte länge innan vår församling än en gång får bjuda in nya konfirmander. I samband med skolstarten i augusti går en inbjudan ut till alla nya 8:e-klassare födda 2005. Vi har haft en positiv utveckling de senaste åren och fått glädjen att ha många konfirmander hos oss. Vi hoppas och tror på att vi också inför kommande konfatermin skall få välkomna många härliga ungdomar till en ny omgång konfirmationsläsning.

Om du har en son eller dotter med åldern inne för att gå konfa så kommer du att få ett brev hemskickat till dig. Men du behöver inte vänta tills dess för att ta del av den informationen. Du kan ladda ner informationen redan nu på följande länkar: Konfaflyer 19-20 Konfainbjudan 2019 – 2020. Flyern och inbjudan till konfan finns också på kyrktorget.

Församlingsdag 7:e september Storsjöstrand

I år är församlingshelgen nedkortad till en församlingsdag. Vi åker inte heller som vi brukat göra de senaste åren till Strandgården utan till Storsjöstrand. Förhoppningsvis kommer innebär det att en del av er som inte haft möjlighet att vara med tidigare år kan vara med denna gång då det både är lite närmare och billigare. Innehållsmässigt vågar jag påstå att det kommer bli lika bra som tidigare år och det kommer att finnas program för vuxna såväl som barn och ungdomar. Mer info om församlingsdagen hittar du på anmälningsblanketten som ligger på kyrktorget.

Till uppbyggelse

I söndags hade vi församlingsmöte där vi bland annat pratade om givande och församlingens ekonomi. Kjell berättade att vi inte riktigt når upp till den budget vi satt för givande. Faktum är att vi jämfört med förra året faktiskt minskat vårt givande något. Pengar är ett ämne som berör oss alla men kan ändå vara lite känsligt att prata om. Det hör liksom till det privata. Bibeln räds dock inte att adressera ämnet. Den har faktiskt en hel del att säga om vår attityd till pengar.

I Apostlagärningarna skildras den första kyrkans historia. En av sakerna som utmärkte Jerusalemförsamlingen var att: ”Hela skaran av dem som kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen kallade något av det han ägde för sitt utan de hade allt gemensamt.” (Apg 4:32) Man hade till och med upprättat ett slags system där församlingsmedlemmarnas behov möttes med hjälp av de gemensamma resurserna (Apg 4:34). För många av oss idag kan detta sätt att organisera en församling kännas främmande. Vi är ju så vana med att det som är mitt, ja det är mitt. Finns det människor med särskilda behov så är det statens uppgift att möta dessa behov genom upprätthållandet av olika sociala skyddsnät som jag bidrar till genom skattesedeln.

Det samhälle som den första kyrkan växte fram i såg väldigt annorlunda ut. Det fanns inga statligt organiserade skyddsnät i Romarriket. I Israel påbjöd Mose lag visserligen omsorg om främlingen, änkan och den föräldralöse men det primära ”sociala skyddsnätet” utgjordes ändå av familj och släktingar. Man tog ansvar för sina barn som i sin tur tog ansvar för sina föräldrar när dessa blev gamla. Mitt i den kulturen började de första kristna relatera till varandra som bröder och systrar. Man var som Paulus uttrycker det: ”inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj.” (Ef 2:19). Den som blev kristen blev del av en större familj som inte byggde på biologisk tillhörighet utan på tillhörighet till Jesus, ”alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn”. (Joh 1:12). Jesus själv lovade alla som bröt upp för att följa honom: ”Här i världen få hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser” (Mark 10:30) I ljuset av detta skriver Johannes i 1:a Johannesbrevet: ”Om någon har jordiska ägodelar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?” (1 Joh 3:7) och Johannes syftar faktiskt inte på människor i största allmänhet. Han syftar på trossyskonen, bröderna och systrarna. Så är det i denna nya familj den kristne får tillhöra. I den hjälps man åt! Men tänker någon kanske nu. Så där lever vi ju inte? Vi delar inte allt vi äger med varandra och om någon i vår församling skulle bli arbetslös eller sjuk så finns både A-kassa och Försäkringskassa att tillgå. Så är det. Men om vi tänker efter så är det ju faktiskt så att vi som troende i Equmeniakyrkan Gråbo trots allt äger och delar en hel del saker tillsammans.

Jag som skriver det här veckobrevet är anställd av församlingen. Underlaget till min lön är att det finns församlingsmedlemmar som ger av sina pengar till en gemensam församlingskassa. Det är det som gör det möjligt för mig att få lön så att jag inte behöver förvärvsarbeta och sedan sköta själavårdssamtal och predikoförberedelser på fritiden. Vi har som församling under det senaste året haft möjlighet att ge husrum åt människor som flytt från andra delar av världen. Det har varit möjligt därför att församlingsmedlemmar genom församlingens historia gett av sina pengar till församlingens gemensamma kassa, vilken bland annat använts till att uppföra och underhålla en kyrkbyggnad där dessa killar kunnat bo. Vi har haft möjlighet att ta med konfirmander på konfirmationsläger, när de själva inte haft råd, därför att det finns församlingsmedlemmar som ger till den gemensamma kassan. Vår församling har kunnat bidra till installation av en solcellsanläggning och operationsutrustning i Kongo därför att man gett till församlingens gemensamma kassa. Jag skulle kunna fortsätta och räkna upp mängder med saker som är möjliga därför att vi har somligt gemensamt.

Det ser kanske inte exakt ut som det gjorde i Apostlagärningarna men att ge till församlingen är ändå ett uttryck för att vi hör ihop i Kristus. Det är på den grunden som vi var och en kan bidra efter vår förmåga till församlingens gemensamma kassa. Jag vet inte om du tänker så, men varje gång du Swishar, gör en banköverföring eller lägger kontanter i kollekten så är det ett uttryck för att vi i Equmeniakyrkan Gråbo hör samman i Kristus och tillsammans arbetar för göra Guds rike synligt. Att ge till församlingen har alltså en mycket djupare dimension än att bara se till att ”täcka utgifter”, det är ett av många konkreta uttryck för tron på Kristus och att vi hör ihop med varandra i honom. Om det är sant så inser vi också att givandet inte främst handlar om hur mycket jag ger utan med vilket motiv jag ger. Den som bara har möjlighet att ge lite kan göra det och ändå veta: ”Det här är ett uttryck för min tro” och så kan även den som har möjlighet att ge mer göra.

Det finns många andra perspektiv på givande men kanske kan just detta perspektiv vara en uppmuntran för dig att be över och fundera över hur du vill och har möjlighet att bidra till att vår församlings givande når upp till den budget vi satt.

Förbön och tacksägelse

Den här veckan får du som ber gärna be för:

  • Från mörker till ljus. Kyrkorna i Gråbo har tillsammans bestämt sig för att kalla Sebastian Stakset och arrangera en offentlig samling med syfte att låta ett vittnesbörd om evangeliets kraft och verklighet beröra Gråbo. Därför kommer vi under året att be för dessa saker. Var gärna med och bär detta i bön redan nu. Hösten kan kännas långt borta men tiden går snabbt. Den 11:e oktober är äger evenemanget rum.
  • Nya boenden till killarna som bor i kyrkans källare. Boendet i källaren strån under avveckling och tre av killarna har fått nya boenden. Men fem killar bor fortfarande kvar. Be att Gud öppnar dörrar och ger dem möjlighet att bo kvar i Lerums kommun så att de kan fortsätta studera.
  • Konfaavslutningen. Tacka Gud för alla konfirmander och be att allt det goda som hänt i konfan skall fortsätta bära frukt i konfirmandernas liv.

/Andreas Engström
Pastor och föreståndare
Equmeniakyrkan Gråbo